I min familj har vi flera tradtioner. Vissa är trevligare än andra. Vissa är lite märkliga. Vissa vet ingen om varför man överhuvudtaget gör. Så här är det nog i alla familjer. En av de kanske märkligare traditionerna är den stora Granknyckarfesten!
Granknyckarfesten går av stapeln på samma dag som man knycker sin gran- för i vår familj är det otänkbart att man köper en gran. Nä, den ska knyckas. Nu menar jag inte att vi lubbar till första bästa granförsäljare och snor en gran utan att den ska knyckas från sitt naturliga territorium - skogen. Fast det har hänt att en gran ibland knyckts från de mest oväntade platser, som grannens tomt t.ex. Men bara för att grannen förtjänade det :)
På Granknyckardagen är det ett glatt gäng ( som bara växer från år till år) som beger sig ut i skog och mark på dagtid för att spana ut sin gran. Detta måste göras i dagsljus. Man märker ut sin gran och går sedan hem och väntar på mörkret. När det väl är mörkt så smyger man ut och knycker granen och bär stolt hem den. Senare på kvällen när det blivit ännu lite mörkare är det dags för den stora festen som enligt tradition hålls hemma hos min pappa. Där sitter vi och skojar och pratar gamla granminnen och hånar de som kommit hem med den fulaste!
Ja, så går det till i min familj.
Tycker det bör poängteras lite extra hur viktigt det faktiskt är att spana in granen medan det fortfarande är ljust ute. Risken är annars att man kommer hem med en gran som bara har grenar på ena sidan. Det krävs mycket glitter för att få en sådan julgran värdig sitt uppdrag.
SvaraRaderaJa, det du beskriver är en sk "vägg-gran" en gran som MÅSTE ställas mot en vägg för att få ett någotsånär granlikt utseende. Ett år hade vi en sån ja... ha ha!
SvaraRadera